Lejonflickornas blogg

Jag får ofta höra vilka stora hundar jag har. I nästan alla samanhang där det är hundar med, är mina störst, eller i alla fall lika stora.
Men när vi träffar Kappe, varghunden, ser flickorna inte särskillt stora ut. Tur att han är snäll, den stora jätten.



Är man stor, måste man vara snäll och det är han verkligen.



Han och lillmatte Matilda, är lika höga.

Vi träffar ofta Fenja, den svarta ryska terriern, för det mesta vid skjutbanan och hon är också snäll, dock inte fullt så stor. Trots att det är tre tikar, delar dom systerligt på det vi kastar ut i gräset. Aldrig ett enda morrande eller gruffande.



Att leta godis, dagens höjdpunkt



Söta Fenja



Flickorna i solen



Mattes bästa Elli



Och naturligtvis Sanni, också bästis



En av dom första fjärilarna, på tippen



Ugglan, som är en jorduggla, har jag fått veta, låg och tryckte i gräset igen. En inte så bra bild, tagen på långt håll.



Vacker vårgrönska



Vacker trädgårdsgrönska, fast gul då.

Fast det är väl bara att vänta, när det nu är April. Flera dagar i rad har vi haft soligt och fint, fast minusgrader på nätterna men idag öser regnet ner och naturligtvis blåser det halv storm också.
Nå, det är bara att se glad ut ändå och acceptera blöt hundlukt och skitiga tassar inomhus.
I går firade vi Williams födelsedag i Ullared, trots att han inte fyller förrän idag. Dom börjar bli så stora, barnbarnspojkarna, till och med Max.
Den 6:e firade vi Martins föderlsedag men då hade jag lämnat kameran hemma så inga bilder från den dagen. Smörgåstårta och vanlig tårta blev vi bjudna på där, gott.
Hos Anna var det också tårtor, ett par stycken att välja på, inte bra för figuren alls. Fast a´andra sidan jag har ingen figur kvar, så det kan ju kvitta.
Annars är det som vanligt här, Milan börjar så sakteliga repa sig från operationen och försöker träna så gott det går. Han har varit ute med mig och hundarna vid tippen och försöker gå en promenad, varje dag. Än så länge kan han inte cykla men det dröjer nog inte länge nu.
Några bilder kommer här.



Inte speciellt hågad att vara med på bild



Fyra av barnbarnen + hund



Alla fem



Jag tog ut Ozzy för att ta en bild, han är så lydig för att vara så liten men "stanna kvar" fungerade inte första gången



Nu gick det bättre



Tippen, som om nån inte fattat det....



Flickorna



Husse, var som sagt med på promenaden



Ett försök till en bra bild men tungorna var i vägen



Strandskatorna börjar visa sig



Lite blåsig men det skrämmer inte svanen

 

En solros från förra året.

Våren, alltså. Idag har jag sett vårtecken i trädgården som heter duga. Och inte bara det, temperaturen idag, har nästan varit sommarlik.
Nu kan det ju bli både snö och drivis, innan våren är här på riktigt men man blir på bättre humör när man i alla fall ser en ljusning i mörkret.

Filmen som jag lagt in är från några veckor tillbaka, när isen höll på att lägga sig.



Över tjugo grader varmt, visserligen  på södersidan, men ändå.



En lila krokus



Snödroppar



Vintergäck



En gul krokus



Kanske inte vårlikt men ganska sött ändå



På tippen idag, såg vi den här kanadagåsen. Alldeles ensam var han, dom brukar väl annars vara i flock?



Nästan sommarlikt med blått hav och blå himmel



Solen som glittrar i havet



Hade det inte varit för isen som låg kvar vid kanterna, kunde man blivit lurad.



Fortfarande lite trist i fråga om blomsterprakt. Bara brunt överallt



Jag blir alltid ledsen och arg när folk inte respekterar naturen. Nu har det börjat kastats en massa skräp här och var. Inte bara att det ser illa ut, trasiga flaskor och annat kan skada både djur och människor.



Ett litet axplock av vad jag såg idag. Fy fan, säger jag vad folk är snuskiga.



Sanni hittade något äckligt igen, att rulla sig i. En vacker dag är det något farligt



Och kanadagåsen hade flyttat sig, när vi kom tillbara från promenaden.

Barnen har sportlov denna veckan och jag har haft Linus, Mias äldste son, här några dagar. En av dagarna var vi vid Ringsegård med hundarna, en jättefin dag, soligt och nästan ingen vind alls. Visst, det var smutsigt och blött men jätteskönt för övrigt och då får man stå ut med smutsiga tassar och en hel drös sand hemma.
Inte så värst mycket folk, en och annan som promenerade men förvånansvärt tomt ändå. Linus och Sanni  "rastade" sig ordentligt medan Elli föredrar att strosa på egen hand.
Linus höll i kameran, förutom dom två första bilderna.



Båda gillar att springa



Mest hela tiden



Fast det går bra att springa med Elli också



Bastun, på Bastuholmen



Och se där, där hamnade jag också på bild.



"Flickorna"



Det här huset ligger precis vid havet



Där det också finns en del hästar

Idag. 10 år har han blivit, snart stora pojken. Det är inte klokt vad tiden går fort, man märker det främst på barnbarnen. I eftermiddag var vi där och firade honom.



Fullt upptagen med att öppna paket



Och pannkakstårta var beställd av födelsedagsbarnet.

För ett par veckor sedan såg jag en leonberger med matte, när jag körde hem från tippen och framfusig som jag är, stannade jag och gick för att prata med matten. Matten visade sig heta Hanna och leonbergern Nova. Nova är tre år, något yngre än mina, alltså men vi bestämde då att vi skulle träffas.
Idag hade vi bestämt träff på tippen och hundarna fick träffas för första gången. Nova och Sanni hittade varandra med en gång, dom hade väldigt roligt. Elli leker inte längre men fick gå med och hålla ordning på dom två yngre.



Två likadana kålsupare



Kul, hade dom



Kom igen!!



Ok då...



Hon kan fortfarande, Sanni



Lite vätskepåfyllning för mina



Nova valde att lägga sig i vattenpölen.

Några tippenbilder från häromdagen när det var soligt och fint.



Elli står och funderar



Sanni också



Snön har praktiskt taget försvunnit helt och hållet.




En hyfsad bild på "min" fågel

På ytterdörren, som ser ut så har.



Och det är verkligen en passande skylt, i alla fall den här årstiden. Äta och sova är Zigges enda sysselsättningar, ute vill han inte vara om det är kallt, det regnar eller blåser. Nej sova, helst på våran säng då, men varsomhelst går bra. Sen är väl varningen en smula överdriven, snäll som han är.



Han brydde sig inte om att öppna ögonen när jag fotade.



Fast nu var du lite väl närgången, kanske.

I morse var det 10 minus och solen var på väg upp när vi var ute, hundarna och jag. Jag planerade redan då in ett besök vid Ringsegård vid middagsrastningen. Fram på förmiddagen började det mulna sedan snöa men planerat är planerat så vi åkte dit ändå. Det var inte någon vidare tur precis, snön kändes som småspik i ansiktet i motvinden och grått och mulet var det.
Men vi gick i alla fall en ganska lång runda, isen har släppt litegrann och havet är inte igenfruset längre. Det var skönt att sätta sig i bilen och slippa den hårda vinden, tyckte jag då. Vad flickorna tyckte, ja, det kan ni ju gissa.



Kallt och murrigt



Isflak som flyter omkring



Äckelpottan hittade någonting att rulla i. Jag brydde mig inte om att se efter vad det var.



På hemväg

Inte hos oss, men däremot har Anna, dottern med familj, skaffat en liten hundvalp. En liten blandrashund av raserna Pudel/Labrador, en sk. Labradoodle.
Labradoodlen är en godkänd ras i Australien som används till Servicehund men här i Sverige är den inte godkänd.
Strunt samma han är i alla fall jättesöt, och kom bra överens med "flickorna när vi var i Ullared och hälsade på.
Bäst kom han överens med Sanni, Elli kan tycka att valpar är lite jobbiga om dom är för envisa men han respekterade henne.
På filmsidan kan ni se en liten filmsnutt på första mötet

I ett par dagar men ack så kallt. Vintern har tagit grepp om naturen och vi har haft minusgrader ett bra tag nu. Minusgraderna går väl an men när det blåser uptill, blir det riktigt kallt.
Vi kämpar på vid tippen i alla fall och försöker gå vår vanliga runda trots blåsten men jag måste erkänna att det tar emot ibland, trots att jag pälsar på mig ordentligt. Hundarna däremot trivs i kylan och har inga berkymmer med kalla händer och fötter.
Snön är borta vid tippen men på andra ställen finns fortfarande lite snö kvar, fullt tillräckligt, enligt mig.
Idag kretsade "min" rovfågel över fälten igen, letandes mat, antar jag men satte sig att vila på sin stubbe. Naturligtvis långt ifån mig och kameran men jag zoomade in så långt det gick och fick ett par bilder.
Anars händer inget speciellt om dagarna, det går sin gilla gång.
Martin och Angelica har varit i Egypten på semester,  och kommer hem idag. Dom har säkert haft betydligt varmare än vi. Det får vi hoppas i alla fall.



I Lövstaviken har isen lagt sig



Men havet är fortfarande öppet




Jagar, kaniner antar jag



Måste vila ibland




Lite suddig men vaddå...




"Tanterna" vill inte lyssna när det är dags att åka hem.

Även hos oss, här i Halland. Inte direkt efterlängtat men  svårt att påverka. Vid middagstid började det snöa och håller på än, när jag skriver detta.
Det blev ingen tippenrunda idag, det blåser ganska kraftigt också, utan vi tog en tur vid skjutbanan i stället. Lite svårt att ta bilder när det snöar så ymnigt, dessutom blir kameran våt så dom här fyra bilderna  får visa hur det ser ut just nu.
Hoppas att snön inte ligger kvar, det är inte speciellt kallt och snön är ganska blöt. Kan i alla fall tänka mig att barnen är glada, dom har ju väntat på snön i år.



Plötsligt blev världen vit



Tung, blöt men ganska vackert ändå, så länge det varar



En hel del på en liten stund, blev det

 

Flickorna ser väl inte sådär överdrivet glada ut, över snön.

Gråmulet och lite råkallt väder, tog vi en tur till Ringsegård idag. Det var ett tag sedan och både jag och flickorna behövde lite omväxling.
Det blåste i alla fall inget, eller nästan inget, lite vind finns alltid oavsett vilket väder det är, men det var riktigt skönt. Folktomt var det också.
Flickorna var väldigt "luktiga" idag, det fanns naturligtvis massor av dofter och dom var i början inte ett dugg intresserade av vattnet. Vilket jag tyckte var skönt. Sandiga och blöta hundar inomhus är ingen hit, precis.
Men Sanni fick syn på en måsflock och då blev vattnet plötsligt intressant och båda drog iväg ut i det blöta.
Efter en dryg timme var både jag och den gamla, läs Elli, trötta och halta så vi vände hemåt igen.



Marsten ligger kvar efter alla stormar



Stora högar av snäckskal låg här och var



Mycket att lukta på



Den här hittades naturligtvis.

 

Men glömdes snart för måsflocken



Som flög, naturligtvis



Fast det gjorde inte så mycket



Det var kul, ändå



Visst var det!!



En ensam mås stannade kvar



Elli gjorde ett försök till



Och när vi skulle åka hem, tittade solen fram

Alla människor. Jag hoppas att ni är på bättre humör, första dagen på det nya året, än vad jag är. Att vakna av att regnet öser ner, är inte vad jag kallar ett roligt uppvaknande. Det gör, i alla fall mig på eländigt humör.
Nyårsafton var relativt stillsam förutom alla fyrverkeriet då. Det var mer än vanligt detta nyår men dom höll sig i alla fall runt tolvslaget. Konstigt vad folk tycks ha gott om pengar när det gäller smällare och raketer.
Jag har varit orolig för Zigge i natt som inte varit inne utan promt skulle gå ut strax innan tolv. Han är den av våra djur som är vansinnigt rädd för smällare och ligger inkrupen i bäddsoffan när det smäller.
I alla fall vaknade jag tidigt i morse och då satt han på altanen och ville komma in, oskadd, såg det ut som. Efter att ha ätit gick han och lade sig på stolen på övervåningen och har inte rört sig, sen dess. Det har nog varit en jobbig natt för honom.



Det går inte att ta några bilder i detta väder, gråmurrigt och eländigt men häromdagen tittade solen fram mitt på dagen och jag tog kameran med för att försöka få några fina bilder på flickorna.
Jag hittade en sten, där jag tänkte ställa dom, en och en, och ta några fina ståbilder men först började kameran krångla, det blev någon sorts systemfel och jag blev tvungen att starta om den ett 10tal gånger. Elli som redan stod på stenen tröttnade till slut att stå där och se söt ut och satte sig ner. Sanni i sin tur fick syn på en bil som kom på vägen och drog iväg till den. Hon tyckte väl det var tråkigt att vänta, kan jag tro. Jag blev rätt så irriterad, både på kameran och på Sanni, som kom tillbaka efter några väl valda ord från mig. Men när det var hennes tur att stå på stenen, ville hon inte titta åt mitt håll. Som det kan bli.
Något roligare än så, har inte hänt här. Nu väntar nya stormar, två stycken denna veckan, verkar det som. Det verkar aldrig ta slut.



Sanni, alltid på alerten. Här har hon fått syn på en hund som kommer vår väg. Jag fick kopplat upp henne innan hon hann dra iväg.



Än så länge står hon och väntar



Men här drar hon, bara svansen syns.



Fy, så trist, säger Elli



Jag är sur, säger Sanni. Du är arg på mig



Trevligt underlag att gå på. Lervälling överallt.



Ack om det vore vår snart.

För denna gången. Det är skönt tycker jag, att allt blir som vanligt igen. Ibland kan jag känna att det är alldeles för mycket ståhej runt julen och att man glömmer ta det lugnt.
Fast denna julen var relativt lugn, i alla fall för Milan och mig. I fredags, dagen före julafton åkte vi till Ullared. Där fick vi smaka på Annas och Chillis goda julmat, där fanns allt som hör julen till och som vanligt blev man proppmätt.
Jultomten kom och delade ut klappar till barn och djur, ingen var rädd för tomten i år heller.
Sedan bar det av till Vinbergs kyrby, till Mia och dom andra två barnbarnen. Där hade tomten redan varit och delat ut en del av klapparna. Resten skulle sparas till julafton.
Det blev en lång dag borta, både för oss och för hundarna som var alldeles slut, när vi kom hem.
Julafton var lugn, Martin och Mia var här och vi åt lite och tittade på TV.
I går, annandag jul, hade vi hela familjen här. Vi åt den traditionella julkalkonen, som vi vanligtvis äter på julafton men i år hade vi sparat den tills att alla kunde vara med. Vi var 12 personer, det är tur vi har ett stort hus.



Hundarna var mest nyfikna på figuren som kom utklädd



Sanni undrar vad som står på



Max var inte ett dugg rädd


Han undrar inte varför Tomten har solglasögon på sig. Måste vara svårt att se något



Hos Mia ligger en del klappar kvar till julafton



Lucas fick en egen dator, som han blev jätteglad över



Linus fick ett Nintendo Wee. Han lurade morfar att spela bowling



Elli, mattes fina älskade gamling



Sanni, mattes fina lilla tokfia

Varevigaste dag. Snart går jag i ide, så jäkla trött på den här blåsten är jag. Om det hade varit normal blåst, hade jag inget sagt men det stormar så man tror taket ska lyfta. Det är lite otäckt att lyssna på vinden som viner, speciellt när man gått och lagt sig, ibland tar det i så man tror allt ska blåsa iväg.
Tydligen ska det fortsätta att blåsa ett bra tag framöver i mitten på nästa vecka kommer en ny omgång, fy fan, säger jag.
Häromdagen var det minusgrader och det blev lite vintrigt men nu är det plusgrader med regn i stället för snö, vilket kanske är tur.
Jag hade bestämt att träffa Martin och Angelica vid tippen idag. Dom är hundvakter åt bullteriern Ester ett par dagar. Ester behövde röra på sig lite mer än att bara gå i koppel. Det var inte skönt vid tippen i stormen men Ester tyckte det var roligt, mina också, en liten stund.
För övrigt har Milan och jag målat om i vardagsrummet, det är lämplig sysselsättning när man inte kan vara ute så mycket. Nu är där också städat och fint till jul.



Från häromdagen, lite mera vinterlikt än idag



Is på vattenpölarna



Idag såg det ut så här


Vattnet sprutar över muren



Höga vågor vid fyren



Kul att träffas, tyckte hundarna



Till och med Elli tyckte det var kul



Dom tycks inte bry sig om blåsten



Springa, är hur kul som helst, tycker Ester

Jag skrev här i bloggen men det har varit annat som upptagit tiden. Dessutom har det varit fruktansvärt dåligt väder, sista tiden så kameran har mest fått vila.
Stormarna avlöser varandra här vid västkusten, det regnar, haglar och är allmännt bedrövligt att vara ute. Och ute måste man ju vara även om jag måste erkänna att  rundorna inte blir speciellt långa vissa dagar.
Det blåser fortfarande, fast just nu lyser en blek sol, det känns skönt att slippa det mörka dystra vädret, åtminstone för en liten stund.
Tippenrundorna har inte blivit så många, sista tiden, det går inte att gå där i blåsten, inte för mig i alla fall. Vi har varit vid skjutbanan i stället dom dagar när vinden varit för hård.
Efter den "stora" stormen för någon vecka sedan ser tippen inte riktigt lika dan ut som vanligt. Stora stenar har blåst loss från muren som vetter mot havet och det går inte längre att köra bil på den sidan. Ganska bra tycker jag som alltid parkerar på andra sidan.
Vi håller på med vår husrenovering, ett nytt golv i köket har vi lagt och nu väntar hallen på bottenvåningen på ett nytt dito.
Kanske får jag fint här på nedervåningen till jul, det hade varit skönt.



Så här ser det ut på vägen i dessa dagar fullt med stora stenar.



Tänk vilken kraft det är i vatten och vind.



En av dom mindre blåsfria dagarna, trots det blåser det ordentligt.



Ett regnväder på väg in från haver, det kom i kapp oss vid bilen.



En bild från några dagar sedan


Samma här



En rovfågel huserar vid tippen, vi ser den nästan varje gång vi är där men den är skygg och jag får aldrig en bra bild på den. Är jag i ena änden flyger den till den andra så närmare än så här lyckas jag inte komma.



Här har den satt sig att vila på en stubbe men lyfte så fort jag kom för nära.

Idag igen. Jag tycker det har blåst praktiskt taget hela sommaren och hela hösten. Fast, bor man vid kusten får man väl tåla det, antar jag.
Inget regn idag, än så länge i alla fall, det tackar vi för.
Tippenpromenaden bjöd på en överraskning idag som ni får se längre ner, bland bilderna. Det är alltid roligt när man får något nytt på bild, även om jag blev så överraskad att jag nästan glömde fota. Därför blev det inga toppenbilder precis men huvudsaken att man ser vad det föreställer.



Det börade som vanligt med fasanletning



Idag ville Elli också vara med



Där flög den, också som vanligt



Spelar ingen roll, säger flickorna. Vi är lika glada ändå.



Inte fullt så mycket vågor idag, vinden kom från ett annat håll.



Vi genar över fältet på tillbakavägen



Och höll på att trampa på den här ugglan som låg och tryckte i gräset, bara nån meter ifrån oss.



Flickorna blev lika överraskade som jag, dom bara stod och tittade



Han/hon flög en liten bit och landade sen i gräset lite längre bort. Undra om den var sjuk, fast ugglor jagar väl inte dagtid, han/hon kaske bara låg och vilade. Hoppas det, kul var det att se den i alla fall.